Rimfaxe

Den västerländska människan befinner sig sedan lång tid tillbaka inom en regnbågsskimrande glasbubbla. Det stora utbudet av distraktioner möjliggör fortfarande på detta stadium bubblans omärkbarhet – ännu en stund framöver. Det är ännu bara den som fysiskt går in i själva glasväggen som märker av den begränsade rörelseytan.

Dagens människa föddes in i en alltför sen tid då hennes kultur och identitet redan var under nedmontering och på upphällning, undanträngd av en konstgjord masskultur utan vare sig djup eller autenticitet. Men detta var det ingen som berättade för henne – hon gavs aldrig en chans att uppleva ett samhälle där hon kunde känna sig hemma.

I en tid då det artificiella framställs som naturligt, medan det naturliga avvisas som konstruerat, lever hon under en falsk pressenning av mångfald och frihet som sakta stramas åt. Hon är en varelse präglad av likriktningens och anpassningens psykologiska våld.

Man kan ibland skåda ett stråk av tomhet och alienering i hennes ögon, i de tysta ögonblick när hon inte är på sin vakt. Förlusten i hennes ansiktsdrag trotsar varje försök att klädas i ord eftersom den moderna människan knappt är medveten om vad hon har förlorat. Hon är mer anpassningsbar och flexibel än någonsin, mer effektiv och ambitiös än någonsin, liksom mer avlägsen inför sig själv, än någonsin.

Den nutida människan kan ibland liknas vid en varg som vankar av och an inom sitt stängsel, kuvad och förvirrad, utan att känna till vad frihet egentligen innebär, hur den smakar, och vad den skulle kunna tillföra livet. Instinkten att fly finns fortfarande kvar någonstans långt inne. Man kan stundvis se den blixtra till stark och otyglad i varelsens ögon – men vart ska hon fly när stängslet redan har skärmat av hennes hopp om förändring? När hennes drömmar redan bär sår av det osynliga stängslets taggtråd?

Framskyndande genom den betongströdda terrängen finner vi den postmoderna människan i ett hinderlopp av återkommande ekonomiska hänsynstaganden. Hon är kringgärdad och instängd av materiella hänsynstaganden. Ibland kan man nästan tro att hon är gjord av räntebärande papper. Så länge hon håller sig innanför den utstakade vägen så går det bra – kanske finns det även en smula karriär runt hörnet om hon är tillräckligt anpassningsbar.

På avstånd kan avlägsna bankkriser stundvis påminna henne om det vansinniga hav hennes liv driver runt på som ett anonymt gungfly för vågornas krafter. Hon tvivlar i grunden på etablissemanget och dess representanter – som hon sedan länge har förlorat förtroendet för – men ser ingen möjlighet till förändring av sakernas tillstånd. Hon har liksom den fångade vargen sakta resignerat inför de starka krafterna utanför hennes räckvidd.

Människan mot strömmen

Rimfaxe hälsar återkomsten av den autentiska människan mot strömmen, som utan tvekan eller rädsla uttrycker vad hon känner och tänker – som är sig själv fullt ut utan att kompromissa, trots att hon står utanför samhällets stödjande sfär av politisk korrekthet. En människa som inte köper ett färdigförpackat – och för makten harmlöst uppror i dekadens och droger – utan väljer att hellre möta samtiden med klara och genomträngande ögon.

Den idealistiska människan mot strömmen har trots sin frustration och besvikelse lämnat beklagandet över sakernas tillstånd bakom sig och istället låtit sig fyllas av en fast beslutsamhet att ägna sig åt konstruktiva insatser. Hon drivs i grunden av högre ideal, som ligger bortom den egna personliga vinningen.

Hon skiljer sig därför från de självidentifierade rebeller vars högsta mål som mest innefattade att normalisera sina egna avvikande sexuella preferenser. Den härdade människan mot strömmen ser istället längre än till enbart sin egen levnadstid.

Den härdade människan mot strömmen har förstått – trots att hon på djupet är en stark individualist och icke-konformist – att individen som en atomiserad och kulturellt upprotad enhet inte kan iscensätta de förändringar som situationen kräver. Hennes blick skådar därför uppåt och framåt, bortom verkningslösa tonårsrevolter och personlig egoism – mot en efterlängtad och verklig förändring.

————-—————————————————————————–—————–