Rimfaxe

Tomislav Sunic är doktorand i politisk vetenskap, har tidigare arbetat som kroatisk diplomat, samt är en erfaren författare och översättare som talar ett flertal europeiska språk flytande.

Herr Sunic höll ett mycket uppskattat tal under Nordiska Festivalen som anordnades i slutet av augusti i år. De som närvarade på denna gemytliga tillställning utanför Göteborg hade möjlighet att utbyta ett par ord med författaren till boken Homo Americanus under paustid, ett ypperligt tilllfälle vilket undertecknad inte missade.

Tomislav Sunic framstod utan tvivel som både sympatisk och jordnära under festivalkvällen och gav sig gärna in i diskussioner med de festivalbesökare som var intresserade av att tala med honom om hans senaste bok, om europeisk kultur och identitet, eller om andra ämnen som låg dem nära om hjärtat.

Identitet och ersatz-identitet

Talet handlade bland annat om balansen mellan regionala identiteter i kontrast till en övergripande europeisk identitet, om vikten av samarbete mellan européer framför onödiga konflikter och krig. Under talet togs offermentalitetens skadliga effekter upp, samt vikten av att stärka den etniska europeiska identiteten.

Tomislav förde även fram sina tankar kring begreppet “falsk identitet”, liksom kring fenomenet “ersatz identity”, varvid han bland annat kritiserade effekterna av den kulturimperialism som USA har bedrivit efter det kalla kriget, ett tema som han uttryckte symboliskt;

- “all over Europe you see this broken English
mimicry of this “Melrose Place” – type of false identity”

Det är inte enbart de utomeuropeiska invandrarna som är problemet i dagens läge, konstaterar dr. Sunic, utan problemet ligger även hos oss.

Bristen på en stark och levande europeisk identitet är en av våra största svagheter, och där måste vi vara självkritiska och skärskåda oss själva för att kunna förbättra vår situation. Just en sådan självförbättring är något som Tomislav Sunic ofta återkommer till – det är endast genom att bygga en seriös, kulturellt förankrad etnisk rörelse, baserad på en sund etnisk identitet, som någon form av framgång kan uppnås. Varje form av gettoisering av identiteten och kulturen måste med nödvändighet vara ohälsosam, betonar dr. Sunic.

“En av våra viktigaste uppgifter framöver,
är att få samhället att erkänna vår identitet.”, förklarar han.

Ursäktskulturens skadlighet

Tomislav återkommer även till det faktum att vi måste lämna urskuldandets tid bakom oss. Vi nordbor och europeer kan inte längre retirera i en ständig försvarsställning, där vår identitet baserar sig på en negativ ursäktskultur;

- “Nej, jag är inte rasist”
- “Nej, jag är inte anti-semit”
- “Nej, jag är inte A, B eller C”

Denna påtvingade ursäktskultur är skadlig genom att den tvingar européerna att definiera sig utifrån vad de INTE är – genom ständiga ursäkter – istället för att definiera sig i positiva och livsbejakande termer utifrån vad de faktiskt ÄR. Det skapar en anti-identitet med andra ord. Tomislavs budskap är att du ska vara stolt över den du är. När andra människor vill definiera vad du är – utifrån sina egna motiv – är det viktigt att inte fastna i deras stigmatiserande beskyllningar.

Tomislav Sunic tar under sitt tal också upp den vanligt förekommande och hycklande inställning som förutsätter att precis alla folkgrupper – utom vita européer – kan vara stolta över vad de är, över sin kultur och över sitt ursprung. Om du däremot är stolt över att vara svensk, nordbo, vit och europé, kan du däremot räkna med att riskera problem vid universitetet, arbetsplatsen, o.s.v.

Rimfaxes kommentar: Ordet “rasist” har idag mer eller mindre samma funktion som epitetet “häxa” hade under inkvisitionens dagar – dess användning syftar till att framkalla en kollektiv lydnad genom socialt tryck, insinuerat hot och rädsla för förföljelse. Det fanns under inkvisitionen aldrig något försvar mot att bli anklagad för “häxeri”, eftersom den anklagade ansågs vara dömd på förhand vid blotta anklagelsen. Vad en “häxa” däremot var, fanns det ingen som kunde redogöra för. Det kunde räcka med att ha fel åsikter och ingen grad av ursäktande räckte för att rentvå dig från stämpeln.

Begrepp såsom rasism – eller häxeri för den delen – rymmer gemensamt en djupgående godtycklighet och subjektivitet som innebär att deras stigmatiserande innebörder och antydningar förskjuter varje form av diskurs mot halmstråretorik och ad-hominemargument, hellre än att uppmuntra till sakliga resonemang som kan belysas ur olika infallsvinklar.

Skuldtraditioner

Den sekulära kristendomens skuldtradition har fortfarande samhället i ett hårt grepp, menar Sunic – vår identitet har blivit definierad utifrån en ständigt närvande idé om nedärvd synd och skuld. Etnomasochismen bör delvis förstås som ett resultat denna skuldbeläggande och negativa identitet.

Dr. Sunic fördjupar denna analys i sin senaste bok Homo Americanus, där han förklarar hur de amerikanska eliternas strävan att bortförklara sina egna globala maktambitioner med ursäkten “making the world safe for democracy”, närmast har en messiansk och religiös prägel.

Mångkultur och offermentalitet

Slutligen förklarar dr. Sunic hur sårbart och ostabilt ett mångkulturellt och mångrasligt samhälle i grunden är. När offermentalitetens medaljer är bland de högsta utmärkelserna en medborgare kan erhålla, kommer ett sådant samhälle att präglas av olika etniska grupper som tävlar i offermentalitetens lagsport sinsemellan.

Avslutningsvis betonar han vikten av att föregå med gott exempel och att lära sig spelets regler; det tjänar ingenting till att medvetet gå in för att misslyckas. Att skaffa sig en god utbildning, klä sig propert, uppträda korrekt, o.s.v. är viktigt, framhäver dr. Sunic.

Tomislav poängterar också det faktum att man för att vara rotad i den egna identiteten inte alls behöver förringa eller förminska andras identitet. Den som är trygg i det egna, behöver inte definiera sig själv utifrån en negativ eller falsk identitet.

Tomislav Sunics officiella hemsida.

 

Oskorei -
Etnomasochismen