Man of Iron
Med kvällens inlägg vill jag lyfta fram en mycket trevlig cover av låten
Man of Iron, skriven av Thomas Forsberg (a.k.a. Quorthon).
I en tid av den västerländska civilisationens förfall och upplösning, måste nordbor och europeer stå starka vid sina ideal, sitt folk, sin kultur och sin heder, som män och kvinnor av järn.
Den talangfulle identitäre trubaduren som framför denna fina tolkning, finner man även här.
-
I have paced these forests for so long, I don’t know
if I am man or I am beast
I, though, hold deep within me a quest for revenge
and I must be a man as much as I can be
I have learned to speak the tongue of animals
I have learned to read the signs in bark and snow
I have taken within myself
the spirits of my fathers,
long time gone
In this short time, far from home
A man of Iron, I’ve grown
A man of Iron, I have grown
Denna artikel publicerades av
Rimfaxe -
Saturday, November 28th, 2009, klockan 11:44 pm.
Ovanstående inlägg är arkiverat under Metal.
November 29th, 2009 at 3:18 am
Trevlig låt! Organiskt. Vet du vem som gjort videon med bildspelet?
November 29th, 2009 at 3:27 am
Jag talade nyligen med trubaduren och han visade sig vara en mycket vältalig identitär musiker. Det är min misstanke att det även är han som har skapat videon och bildspelet också.
En mycket värdig hyllning till Thomas Forsbergs musikaliska arv.
November 29th, 2009 at 3:43 am
Jag uppskattade låten mycket. Både texten som utförandet. Är nyfiken över vad den behornade symboliserar i bildspelet.
November 29th, 2009 at 4:13 am
Ah, den där “lömska bocken” är en bild som har hängt med sedan Bathorys första omslag. Den blev lite grann av ett varumärke kan man nog säga. Personligen tror jag inte att den symboliserade någonting annat än att herr Forsberg ville ha en häftig omslagsbild till den första plattan. Det finns nog någon intervju någonstans där han förklarar det hela. Kanske var det getens symbol som syndabock som han åsyftade – vad vet jag.
Annars kan man tänka sig de båda hornen som en länk till Irminsul, samt även till bronsålderns behornade rituella hjälmar. Men, något sådant tror jag inte han egentligen avsåg.
Ja, Thomas Forsberg var ett riktigt geni med sin musik och denna trubadur gör en mycket bra tolkning med egna improvisationer. Jag tror att vi kommer att få höra mer av honom framöver.
November 29th, 2009 at 9:38 am
Mycket trivsam och talangfull tolkning. Tack för tipset.
November 29th, 2009 at 11:53 am
Jag är ärad att hamna på Rimfaxes blogg, och är hjärtligt tacksam för allt intresse
. Videon har en symbolisk betydelse för värdet av andlig aktion. Det är en hednisk hyllning till Quorthons arv men också ett uttryck för min identitet, och min identifikation med rävens aspekter i naturen.
Geten är sålunda också betydelsefull, och Rimfaxe beskrev det mycket väl. Hornen är en kristen stigmatisering av de som sökte vishet och styrka i livet, vilket har korrumperats i modern Satanism, men den historiska symboliken ligger kvar. Om detta var Quorthons insikt och åsikt, är irrelevant. Jag låter musiken tala för sig själv och tala till mig.
Ännu en gång, tack för all support
Ni stärker min lust att skapa.
//ReginhardV (UltimatumOfFoxV)
http://www.nordisk.nu/member.php?u=19991
November 29th, 2009 at 3:29 pm
Den “lömska bocken” kommer från Quorthons Black Metal tid, det är alltså en symbol för satanism. Det var tänkt att skivan först skulle ha ett pentagram på omslaget men det togs bort, minns inte varför.
Lyssnade mycket på bathory en gång i tiden.
November 29th, 2009 at 3:42 pm
Jote,
Jag kanske uttryckte mig otydligt. Som uppvuxen med Bathory har man läst en hel del av vad han har skrivit i intervjuer under årens lopp. Men eftersom den bortgångne Forsberg inte var satanist (eller kristen), så har jag svårt att se någonting “sataniskt” i bocken. Han beskrev den tidiga 80-talsperioden mest som en typisk rebellisk tonårsperiod, och som dramatiker fullförde han sina skivor med ett genomgående och hårt hållet koncept. En rosa ponny hade därför inte varit aktuellt som omslag. Den som har läst Thomas intervjuer vet att han inte var intresserad av satanism, utan att han istället irriterade sig på satanister som sände märkliga brev och paket till honom.
Av de intervjuer jag har läst har jag för mig att omslaget kom till mest av en slump, att det var en bild som en kamrat hade funnit på någon obskyr plats. Men, om någon hittar en länk till en intervju så kanske det kastar ytterligare ljus.
November 29th, 2009 at 8:16 pm
Jag tänker på min favoritfilm “Conan The Barbarian” när jag läser texten. Även om det kan låta larvigt så har jag alltid sett Conan gestalten som ett ideal för nordiska män. Skitlarvigt, jag vet. But that´s me. Jag tänker aldrig växa upp, inte en sportmössa i Hel att jag gör.
Förra veckan köpte jag Conan serietidningar för 300kr i en serietidningsaffär. Och det tänker jag fortsätta med! Evola kan dra något gammalt över sig. Jag orkar aldrig avsluta vad gubben skriver om ändå. Quorthon (Thomas Forsberg) lär mig mer.
Hämnd och svärd, goda ideal.
Tack för detta.
http://www.youtube.com/watch?v=d1XmZ9_ckdw
November 29th, 2009 at 9:21 pm
Det stämmer, det du säger Rimfaxe
. Han var aldrig personligt insatt i Satanism och själva inspirationen för geten (Vilken är Baphomet, en slags monoteistisk occult representation av naturen som helhet, då geten är båda maskulin och feminin, vilken har sin grund i de occulta praktiseringarna under korstågen) var en rebellisk, punk-influerad symbolik, med ytterliggare inspiration från Black Sabbath.
Utöver detta, så kommer jag spela in mer material när tillfället slår in
.
PS: Anledningen till att ett pentagram inte användes var för att den originella skivtiteln var Pentagrammaton, vilket många läste som Pentagon; och politiska stigmatiseringar var det sista Bathory ville kännas vid.
//Reginhard
November 30th, 2009 at 8:50 am
Maximus:
Dramat på skivan Blood On Ice är faktiskt kraftigt inspirerad av “Conan The Barbarian” och övertäkt med Wagner och nordisk-teutoniska myter. Ett djupt rörande epos om sorg, uppoffring, hämnd och arkaiskt hjältemod. Jag tror du skulle älska skivan.
December 1st, 2009 at 4:01 pm
Hej Varganord, jag kommer att köpa den skivan och jag kommer älska den skivan.
Tack så mycket.
Äring & Frid.
December 1st, 2009 at 4:33 pm
…Och Eftersom det ej går att kommentera på din blogg så vill jag tacka för den hyllning du skrev som inlägg på din blogg till Bathory och Thomas Forsberg. Har levt väldigt kringflackande och bohemiskt de senaste fyra åren, därav har jag haft min stereo i en källare hos en bekant. Den plus alla skivor skulle bli en omöjlighet att ta med den under alla vandringar i Öst och Väst där man sökt nietzscheanska utmaningar Men ska åka till min bekant och hämta min stereo och sedan börja lyssna på det verk Thomas Forsberg skapade. Jag identifierar mig mycket med honom. Detta ska bli ett spännande kapitel i livet!
http://varganord.motpol.nu/archives/27
December 1st, 2009 at 7:14 pm
Reginhard,
Tack för kommentarerna – det ska bli trevligt att höra dina framtida musikaliska alster. Det förvånar mig heller inte om vi får se dig som skribent någonstans framöver.
Varganord,
Mycket bra sammanfattning och en fin artikel som du skrev om Bathory tidigare.
Maximus,
Välkommen tillbaka, kamrat. Hoppas att du får en lugn och stabil jul! Du kanske inte ska slänga ut Evola helt och hållet, men han kanske behöver balanseras en aning.
December 1st, 2009 at 7:29 pm
Helt korrekt V! Quorthons personliga insatthet i ockult tematik kan alltid ifrågasättas, men hans entusiasm i hans historia, identitet och historie-romantik är tydlig som vattnet i en svensk insjö, vilket visar sig mest på Blood Fire Death, Blood on Ice, Hammerheart och Twillight of the Gods.
Den sistnämnda med starka nietzcheanska influenser, Wagners leitmotif och den näst intill coverversionen på en passage i Gustav Holsts Jupiter: The Bringer of Jollity ur hans mästerverk The Planets.
Allt detta återspeglar till mig en tribut till det germanska folklynnet genom att visa dessa tydliga identitära allusioner på tre storheter ur sena 1800-talet till tidiga 1900-talet.
Conan the Barbarian har för mig en liknande etnopluralistisk och identitär funktion såsom Tolkien har på många vänner och bekanta, och rör sig till en tid då mening och kulturer existerade i varje individ, till och med den sorgligaste lilla besten. För att gå till spetsen med det hela så jämför jag gärna varje PK-ist i vårt nya sverige med gollum och liknande, och anser att denna verklighetsbaserade, närmast metapolitiska fantasyn är underbar för intellekt, drömmar, identitet och så vidare för varje människa i den nordiska kulturella rörelsen, oberoende av ideologi. Att den har en sådan grundlig och stark effekt på dig Maximus, är inte ett mysterium
.
Howard och Tolkien är mästare på denna sorts romantiska identitetsskildring. Är det några andra ni känner igen som stämmer in på låtar såsom Man of Iron, som stärker er lust att leva och kämpa för en identitet etc?
Allt gott, våga drömma!
//Reginhard
December 1st, 2009 at 7:31 pm
Tack för det goda mottagandet än en gång ^^
//Reginhard
December 1st, 2009 at 10:43 pm
Kamrat Rimfaxe,
Nej då, Evola är en av mina stora förebilder, de är mest jag som inte orkar läsa på engelska allt för länge. Men läser man för mycket får man för mycket tankar i skallen, för mycket tankar kan göra en handlingsförlamad, man blir bara passiv och sitter på sitt rum och tänker. En sådan som Thomas Forsberg texter gör mig bättre till man och idealen man lovat följa blir lättare att leva upp till, Naturen, Äran, Striden – åtminstone försöker man i alla fall.
Sedan, Evola är för mig en gigant. Men Evola är Romare, Quorthon är en son av Norden i kropp och själ, därav blir hans inspiration mer verklig, mer äkta. Evola blir för mig så abstrakt efter ett tag, ej greppbar. Norden har många modiga autentiska män som jag blir glad av att du och Varganord framlyfter på eran blogg. Sedan så är Conan en nordbo, det säger mig egentligen allt
PS. Mina jular och nyår är oftast stabila och lugna, spenderar dem på zen buddhistiska retreater i den värmländska skogen, eller så jobbar man på krogen, men då blir det mer Might Is Right nihilism. Men jag van. ..Strenght and Honour min gode man!
December 2nd, 2009 at 5:46 am
Väl talat, Maximus
Jag skulle för övrigt gissa att Conan antas vara en slags cimmerisk proto-nordid, inte minst då cimmeriernas språk sägs vara besläktat med thrakernas, vilka av Xenophanes beskrevs ha typiska nordeuropeiska drag. Men särskilt insatt i Conan är jag tyvärr inte, så jag kan givetvis missta mig.
Reginhard:
Mästerligt summerat och dina påpekanden kring Holsts Jupiter är givetvis helt korrekta.
De flesta fans av Bathory känner nog igen Holsts melodi under Thomas text Hammerheart:
Hammerheart
Now that the wind called my name
And my star had faded now hardly a glimpse up in the empty space
And the wise one-eyed great father in the sky stilled my flame
For the ones who stood me near
And you few who were me dear
I ask of thee to have no doubts and no fears
For when the great clouds fills the air
And the thunder roars from o, so far away up in the sky
Then for sure you will know that I have reached the joyous hall up high
With my bloodbrothers at side
All sons of father with one eye
We were all born in the land of the blood on ice
And now you all who might hear my song
Brought to you by the northern wind have no fear
Though the night may seem so everlasting and forever dark
There will come a golden dawn
At ends of nights for all yee on whom
Upon the northstar always shines
The vast gates to hall up high
Shall stand open wide and welcome you with all its within
And Oden shall hail us bearers of a pounding hammerheart
Angående låtar som hade passat mycket bra som covers, så kan jag nämna dessa:
Song to Hall up High
Ring of Gold
The Ravens
December 19th, 2009 at 3:38 am
Personligen må jag tillägga att Holsts The Planets ofta snurrar hemma hos mig, då den kanske är aningen mer accepterad av min omgivning än exempelvis Mayhem eller Gorgoroth
.
Låten i sig; och i synnerhet melodin har det senaste året betytt mycket för mig. Den är helt enkelt mäktig, vilket även min liberala mor ville yttra sig om.
God äring, och i synnerhet till dig och ditt engagemang, käre Rimfaxe.
//Reginhard