Medeltida musik för gitarr – I
Kvällens inlägg är en kort recension av tablaturhäftet Mostly Medieval Music for Guitar av Allan Alexander. Då undertecknad inte har någon större erfarenhet av att läsa gitarrtablatur framstår sångerna som lagom komplexa men är trots detta fullt spelbara även för novisen.
Av de 28 låtar som häftet innehåller, tillskrivs en dryg handfull av dem till den spanske kungen Alfonso X – “el Sabio” – den vise (1221-1284), vilket var en intressant kulturpersonlighet i spansk medeltida historia. Allan Alexander skriver att flera av dessa Cantigas existerade innan Alfonso nedtecknade dem och att en del av dem har ett hedniskt ursprung, även om Alfonso med sina diktverk dedikerade dessa Cantigas till jungfru Maria.
Häftet innehåller en cd-skiva där nästan alla låtar framförs av Allan Alexander som är en skicklig trubadur med specialisering på medeltida gitarr- och lutmusik, samt innehåller både not- och tablaturhäfte.
Ett av undertecknads favoritstycken – “Under der Linden” – av Walther von der Vogelweide, finns också med i häftet, liksom ett par stycken som Allan Alexander komponerat på egen hand och som passar väl in i den medeltida stilen.
Här nedan spelar undertecknad Alfonso X:s Cantiga 119 efter Allan Alexanders variation. Efter en veckas övning är det fortfarande partier som är svåra att behärska för gitarrnovisen, men det är samtidigt ett stycke som är intressant och givande att spela.
Ett par av styckena kräver att sjätte strängen stäms om till D, men flertalet av låtarna kan spelas rakt av med en normalstämd gitarr. Nedan bifogar jag den första delen av tablaturen till Cantiga 119, för den som är intresserad av att pröva på denna trevliga låt.
Detta tablaturhäfte kan varmt rekommenderas till den som är intresserad av medeltida gitarrmusik, både för nybörjaren och den som vill ha utmaningar inom en medelsvår nivå, då det innehåller en blandning av både lättare och mer krävande stycken.
För den som vill höra Cantiga 119 framföras av en mer erfaren gitarrist än undertecknad, finns en mycket bra version här nedan av en okänd musiker på Youtube:
Denna artikel publicerades av
Rimfaxe -
Tuesday, September 29th, 2009, klockan 8:32 pm.
Ovanstående inlägg är arkiverat under Tablatur för gitarr.
September 29th, 2009 at 9:31 pm
Jättetrevligt inlägg! Det blir nästan att införskaffa det här häftet, om det inte kostar skjortan. Precis sådant plonk som behövs för att hålla det stundom dalande gitarrspelet vid liv.
September 29th, 2009 at 10:05 pm
Kul att den klassiska gitarren får lite utrymme här på Motpol. Tyvärr så är detta ungefär så kul som musiken blir under medeltid. Själv så föreslår jag att man söker sig till renässansen men det är kanske en smaksak.
September 29th, 2009 at 11:04 pm
Lanz:
Dekadens! Mensurfäkteri!
Själv gillar jag det jag hört av de stycken som finns kvar från antiken. De är ännu mer minimalistiska, men just därför ofta riktigt stämningsfulla. Vore schysst om någon kompetent person kunde spela in en variant med autentiska instrument. Vill minnas att de flesta stycken som finns bevarade, och de är extremt få, behöver “fyllas ut” lite för att gå att framföra överhuvudtaget, så man kanske får “hotta upp” det hela lite, men så länge det håller en strikt, dorisk-olympiskt enkel ton vore det härligt att höra.
September 29th, 2009 at 11:49 pm
Lysande Rimfaxe, även om jag oftast tycker gitarrklimprande efter sångbok är oerhört tråkigt, båda att spela och även värre att lyssna på, så var det här tydligen riktiga godsaker.
En riktigt bra rekommendation. Tack.
Lanz: Renässansen, förfallstiden, modernitetens börja? Sluten på den organiska, europeiska kulturen, nej ge mig medeltidens var ljuset fortfarande var ljus och inte bara en silver reflektion ; )
Medeltidens musik hade en sorts organisk folklig renhet som försvann när musik blev konst den förkristna urkällan var gömd, men inte glömt.
Allvarligt så finns det självklart underbar musik från renässansen och senare, men inte skal man dissa medeltiden, aaight.
September 30th, 2009 at 5:52 pm
Mycket tacksam för det trevligt skrivna tipset, Lodur.
Jag instämmer med SolGuru att det är så man själv blir sugen på att börja plocka lite igen.
September 30th, 2009 at 5:53 pm
Fel e-adress i första mejlet.
September 30th, 2009 at 6:26 pm
AUTONOM: Detta är inte helt sant när det gäller just musiken och mitt inlägg skrevs ur en klassisk gitarrists synvinkel. Det är dessutom endast sant ur en rent Nordisk betydelse då vi hade järnålder här uppe under det södra Europas medeltid där en främmande religion styrde med järnhand. Musiken som finns nedskriven och bevarad innan renässansens är ofta enformig, monoton och spelades endast i kyrkor. Den skrivna musiken som är bevarad var till för att ackompanjera psalmer och annat och är därför väldigt avskalad och enformig. Givetvis lär det ha varit roligare och “folkligare” på landsbygden men i skriven form finns det inte bevarat från denna tid. Den musiken blommade ut först under renässansen. Lyssna bara på John Dowland, John Johnson, Francis Cutting, Girolamo Frescobaldi, William Byrd med flera. Folk blandar ofta ihop medeltid och renässans när det kommer till musik.
http://www.youtube.com/watch?v=8oTfzpb01Sk
September 30th, 2009 at 6:45 pm
SolGuru: Ja, jag själv uppskattar det enkla i musiken men det känns lätt enformigt i längden som musiker. Det måste ju ha varit denna känsla som en gång drev oss att “uppfinna” kontrapunkt och så vidare.
Det har faktiskt gjorts en skiva med en Nordisk prägel på området du är inne på om man säger så. Inte vad det gäller autentiska stycken, men autentiska instrument.
“Fornnordiska klanger innehåller 41 spår med exempel på möjliga forntida ljudmiljöer i Danmark, Sverige och Norge. Ljudmiljöerna har rekonstruerats med användning av arkeologiska fynd av ljudredskap från respektive sten-, brons- och järnålder (inklusive vikingatid), huvudsakligen i form av repliker men även några originalfynd har använts, bland annat danska bronslurar.”
http://www.musikarkeolog.se/cd.html
September 30th, 2009 at 7:06 pm
Lanz m fl,
“Sfärernas musik” var en realitet för de medeltida, kristna kompositörerna (från början i huvudsak munkar). Deras sånger var inte “entoniga” i brist på kreativitet utan i en medveten strävan att komma i samklang eller resonans med de ohörbara, gudomliga toner som man menade omgav världen och människorna hela tiden. Hela den sakrala musiken med sina olika modi (varav dorisk är en) byggde på detta.
Polyfonin, som utvecklades efterhand, var från början resultatet av den långa efterklang som uppstår i höga kloster- och kyrkvalv. Tonerna flöt delvis ihop, vilket också var avsikten.
Jag återkommer med ett eget inlägg om gregoriansk sång framöver.
Och tack till Rimfaxe för ett konstruktivt och trevligt musikinlägg!
September 30th, 2009 at 7:08 pm
Lanz,
Givetvis finns det en mängd fantastisk gitarr-, clavecin- och lutmusik från renässansen. Även om jag uppskattar komponister som Giacomo Gorzanis från renässansens slutfas, eller Girolamo Frescobaldi för den delen om man räknar in hans clavecinrepertoar, befinner sig dessa på en komplexitetsnivå som inte är särskilt lättillgänglig. Min tanke var främst att ta upp stämningsfull musik som inte kräver någon enorm teknisk färdighet för att kunna spela och ha glädje av. Vad som skapar en gemytlig stämning är inte nödvändigtvis entydigt med en hög nivå av komplexitet.
Att appellera till gitarrvirtuoser har aldrig varit min avsikt med denna recension, då de klarar sig bra på egen hand och vet vilka stycken som de kan öva på för att avancera tekniskt sett. Att däremot uppmuntra de som har lagt gitarren på hyllan, liksom jag själv gjort under många år, eller nybörjaren, amatören eller den nyfikne, ser jag som långt mer meningsfullt.
Sedan ser jag upplägget med att ställa medeltid, renässans (och eventuellt barock) mot varandra i någon slags motsättning, som ganska onödvändig då de har sina skilda kvaliteter.
Det finns ofta en attraktiv, meditativ enkelhet och klarhet i den medeltida musiken som är svår att bevara med konstanta taktbyten och överdådiga ornamenteringar. Man skulle kunna göra en liknelse vid fabeln som berättarform – även om den är ett kortfattat koncentrat kan man tänka sig att den erfarne rapsoden eller historieberättaren kunde utsmycka den genom egen improvisation om det fanns ett behov av detta beroende på omständigheterna.
Tack för musiktipset angående “nordiska klanger”, ska kolla in den!
September 30th, 2009 at 7:50 pm
Lanz, det var inte så allvarligt menad, något jag trodde du förstod, men sedan du vill fajtas, så nej, medeltidens kultur var i den i det stora och hela fortsatt organisk trots kristendomens främmande inflytande, även på kontinenten. Det var inte så att alla strukturer, hierarkier, kulturer och gemenskap upplöstes från dag ett då läran från Judea kom till Europa ; )
Det är tyvärr en grov förenkling som har åstadkommit myten om den mörka medeltiden. Själv uppskattar jag renässansens musik, konst och konstnärer, men jag ser perioden som en kritisk för Europa, och ödesdiger epok andligt, politiskt och filosofiskt. Den var måhända oundviklig, men trots det var det då moderniteten började. Nog om det, musiken var även om den inte i stort nerskriven, var mera komplex än man tror, och nej, jag har “inte blandad ihop”.
Att musiken inte blev nerskriven just när den uppstod betyder inte att den inte fanns kvar ( som en senare exempel, norsk folkmusik levde och lever än, även om den inte blev nerskriven och registrerat för förra århundre ) som den berömda Saltarello, som mellan annat Dead Can Dance har tolkat utmärkt (ljuden är kass ):
http://www.youtube.com/watch?v=fqSG45whp50
Den castillianska Kungen Alfonso X är en utmärkt exempel på en medeltida kompositör, vars verk överlevde och som fortsatt tolkas:
http://www.youtube.com/watch?v=x_ue0sadJF0
Att det inte känns utmanade för den övade gitarristen tekniskt, det kan jag förstå, men jag personligen orkar inte med t.ex. vissa spanska/klassiska gitarristers skalaonani trots deras tekniska briljans. Den samma sjukdomen återfinns inom metal, men det är en annan sak.
Jag är intresserad av hur musiken verkar, påverkar och manifesterar sig själv, båda i ett större sammanhang och personligt, inte dennas tekniska aspekter. En del europeiska jazzmusiker är tekniskt mycket duktiga, och har även klassisk utbildning, men musiken säger mig inget, absolut inget.
Länken till fornordiska klanger uppskattas. Vi får väl börja att lira och inte tjafsa…
Igen, tack Rimfaxe, fint med sådant material här på motpol.
September 30th, 2009 at 7:55 pm
Rimfaxe: Jag kan hålla med om att all renässans inte är för nybörjaren men precis som inom alla stilar så finns det något att hämta för alla oavsett nivå. Packingtons pound var något av det första jag lärde mig att spela till exempel och jag tycker fortfarande att den är en rätt bra representant för eran i all sin enkelhet. http://www.youtube.com/watch?v=uoNX_Fop-yo
Att ställa de musikaliska epokerna mot varandra i någon form av tävling om vilken som är bäst var heller aldrig min mening. Det är något som är högst individuellt.
September 30th, 2009 at 8:00 pm
AUTONOM: Fajtas vet jag inte om jag vill men det är givetvis kul att debatten kan gå het på Motpol till och med när ämnet gäller medeltidens musik för klassisk gitarr. Som alltid så faller subtila “hintar” och vidare lätt bort i text på internet vilket gör att risken för missförstånd ökar. Iaf. om man inte använder sig av smileys.
September 30th, 2009 at 8:06 pm
Lanz,
Tack för tipset angående Packingtons Pound – det är helt klart en ypperlig låt som lyfter fram den stiliga estetiken inom renässansen. Din erfarenhet när det gäller klassisk gitarr är givetvis långt mer gedigen än min egen. Hursomhelst tror jag att mitt syfte att sprida inspiration bland de som (liksom undertecknad) befinner sig på en mer grundläggande nivå, trots allt tycks har varit lyckosamt, vilket var själva huvudsyftet.
September 30th, 2009 at 8:23 pm
Mycket vackert och bra att du tog upp detta viktiga ämne. Känner du till om det finns någon ny komposition som följer denna genre?
September 30th, 2009 at 9:36 pm
Ja Lanz, hahaha, men att jag skriver “aaight” och “fajtas”, är en stark indikation/hint