Fem skönspelande damer utgör den tyska medeltida- och renässansorienterade musikgruppen die Irrlichter. Deras debutalbum Koboldtanz släpptes 2002 och togs emot av en entusiastisk publik. Kobold är en form av underjordiskt väsen inom den germanska folktron och motsvaras av engelskans goblin.
Det andra albumet Elfenhain gavs ut 2004 och präglades av glada och mustiga tonarter. Sedan följde vinter- och julskivan Angelus ad Virginem (2005) som visar gruppen från en lugnare och mer romantisk sida.
Aventiure (2006) tar med lyssnaren in i en värld av äventyr, häxor och tjuvar. Den senaste skivan Goldstück (2008) är en fortsättning på gruppens färd in i folksagornas domäner.
Roter Mond überm Silbersee,
Feuerglut wärmt den kalten Tee,
Kiefernwald in der Nacht
und noch ist der neue Tag nicht erwacht.
Kiefernwald in der Nacht
und noch ist der neue Tag nicht erwacht.
Sterne stehn hoch am Firmament.
solche Nacht findet nie ein End.
Dieses Land wild und schön
und wir dürfen seine Herrlichkeit sehn.
Dieses Land wild und schön
und wir dürfen seine Herrlichkeit sehn.
Grauer Fels, Moos und Heidekraut,
Weit entfernt schon der Morgen graut.
Fahne weht weiß und blau
das Gras schimmert unterm Morgentau.
Fahne weht weiß und blau
das Gras schimmert unterm Morgentau.
I have whirled with the earth at the dawning,
when the sky was a vaporous flame;
I have seen the dark universe yawning
where the black planets roll without aim,
Where they roll in their horror unheeded,
without knowledge or lustre or name.
Som högerradikal – likväl som alla högerspöken med självrespekt – sätter man givetvis pris på att stundvis samlas i halvt hemliga sällskap där man har möjlighet att tala om mer eller mindre obskyra ämnen som inte faller inom den lättsmälta populärkulturen.
Detta bör egentligen inte tolkas som någon form av mystifiering för mystifieringens egen skull, utan är i högre grad ett naturligt resultat av den högerradikales intressesfär och intellektuella nyfikenhet – vissa ting tenderar vi helt enkelt att ha gemensamt. Bland de författare som influerat en mängd högerradikala tänkare finner vi bland andra den Rhode Island-födde författaren Howard Philips Lovecraft.
Den något mustige engelske föreläsaren och författaren Jonathan Bowden, som verkar inom den Nya Högern, en man som är lika svårkategoriserad som han är passionerad, ger här en intressant föreläsning som kretsar kring Lovecraft och hans författarskap, men som även omfattar en generell samhällskritik.
- Part IV -
- Part V -
- Part VI -
Oskoreis utförliga artiklar om Lovecraft kan varmt rekommenderas i sammanhanget för den som vill lära känna hans person och författarskap närmare:
Kvällens blogginlägg tar upp Thomas Tidholms välformulerade krönika mot skogsskövling som sändes i Naturmorgon, 20 december 2008.
Tidholm delar här ut en veritabel käftsmäll mot den liberala utilitarism som idag kväver långsiktiga naturvärden samt sådana värden som är svåra att mäta eller väga i rent ekonomiskt fastslagna vågskålar.
Visserligen befolkad av kvalificerade administratörer, ekologer och ekonomer i skön förening och ohelig allians, men lik förbannat en drängstuga. Skogsbrukets marker ligger där som om det vore lördagmorgon och en hord fyllon dragit fram under natten.
Fy skulle man vilja säja. Fy är rätt ord här.
Skogsnäringen är helt enkelt grov och omodern. Samhället menar sig annars vara high-tech och ha fina ambitioner. Matlagning, t.ex, bedrivs inte med släggor, spett, skovlar. Vanligtvis fördömer man också klotter, busliv och okultur. Folk kan få böta om de sopsorterar fel. Hur kan man då släppa in dessa vandaler att rumstera fritt på halva landets yta?
Egentligen vet alla att det är åt helvete fel. Man beter sig inte på detta sätt. Skogen är ingen rallycrossbana, och inte heller ett smörgåsbord på en finlandsfärja.
Skog är natur, och naturen är ömtålig som en spindelväv, som en kungsfågels ägg – den är en sublim förening av en million organismer som kommunicerar bara genom att andas. Det kallas ekologi, det är livet på den här planeten.
Naturen vore alltså värd en del respekt om inte annat. Men skogsnäringen låter sig inte besväras – dom där små sakerna är ju redan hotade har man läst nå’nstans, och lär dessutom finnas i Litauen, så då så. Nya supermaskiner slafsar sig fram. Hjulen mäter två meter i diameter, mönsterdjupet är femton centimeter plus kedjorna, spåren blir minst en halvmeter djupa och fulla med dy, man förbrukar arton liter diesel milen när man kör sönder de gamla fäbodstigar som enligt lag är skyddade. Hänsynsbanden fladdrar i snålblåsten kring några sumptallar.
Utåt gäller Kunskap och Rekorderligt Ansvartagande. Men i skogen sällan. Sömngångaraktigt väljer man de mest brutala metoderna. Blunda och kör, med börsen i hörlurarna. Återväxten får fixa sig. Först kör man upp ränder och vänder upp sten. Sen sätter man nya fina sorter direkt från labbet. Klonade, i långa rader.
Det blir plantager.
Biologisk öken.
60% av fåglarna redan borta!
Växter, lavar går samma väg.
Den som skulle vilja protestera står ofta mållös.
Den uppkomna förödelsen ursäktas rutinmässigt med näringens enorma betydelse för landet. Den har alla hört talas om, eller hur? Oj, hela 4 % av BNP! Ungefär som turistnäringen, som dessutom sysselsätter fler och växer mycket snabbare.
Myndigheterna tiger för det mesta, om det mesta. Bolagsfolket däremot har lärt sig prata. Man har duktiga killar och tjejer som jobbar med PR, alltså desinformation, och man vill att allt ska se snyggt ut, åtminstone på papperet, d.v.s. i media. Det är där folk tittar.
- Långsiktighet… går snacket. Miljö… och så’na grejer. Tillväxt… och jobben såklart.. med mera. Om lokaltidningen undrar varför man inte kan gå till fots i skogen längre.
Drängstuga alltså. Det är intellektuell drängstuga som gäller. Lögner och halvsanningar som i sin klumpfotade grovhet vittnar om att skogsföretagens ekologer inte har särskilt stort inflytande på verksamheten. Och inga andra ekologer heller.
På vilken nivå bemöter man detta? Välformulerade, tålmodigt underbyggda argument negligeras systematiskt. Hävdande av andra värden? – helledudane! Hänvisningar till skogsvårdslagen och FN-konventionen om biologisk mångfald… det får ordna sig. Alternativa metoder – finns det såna?.
Det är drängstuga. Och det är fräcka lögner.
Skövling är det. I våra skogar!
Fy, vill man säga. Eller egentligen: Vakna upp och se vad ni ställer till med! Använd ögonen! Tänk! Bete er som folk! Bordskick! Lyssna när andra pratar. Sista chansen!
Till sist en reservation: Visst finns det kunniga, seriösa skogsägare, forskare och tjänstemän. Ett mindre antal, motarbetade.
